Drömmaren
Om du kallar dig längtan
Och allt man kan önska sig
Vill jag härifrån
Kasta mig ut i ovissheten
Min kropp är som en åttioårings
Ont i varje led och stel som ett järnrör
Tålamodet flyter ut i fingerspetsarna
Exploderar i en flod av raseri
Mot oförtjänad
Spegelbilden är inte jag
Du känner inte igen mig
Jag som aldrig skulle fastna
I nåt jag inte trivdes
Tryggheten omsluter mig
I sin cell
Fyra väggar utan fönster
Och en skral men ändå en inkomst
Som dom säger
Vara tacksam
Och drömmen får vara en dröm
Jag som alltid lät fantasin vara min verklighet
För vardagen var skrämmande
När den kom slog den som en knytnäve
Och jag gömde mig under sängen
Nu lever drömmaren som realist
Och sexåriga jaget gråter
Jag vill andas
Dansa fri
Låta kreativiteten vara mitt levebröd
Inspirera och kännas
Inte känna söndagsångest
Älska varje måndagsmorgon
Men talangen räcker inte till
Tron brister
Och runtomkring tvivel
Jag vill skrika er stumma
Och bita sönder era förmaningar
Men den största boven är lilla monstret som sitter och gnager i min trötta drömmarskalle