Sprucken självbild
Jag är lite för tjock för att räknas
Vara en av dom som ses
Ni blir så vackra jämte mig
Ni nyper i era platta magar
Klagandes över extrakilot efter jul
Jag står liksom utanför eran tävlan
Men sår rivs upp och spegelbilder spricker
För att göra allting mindre synligt
Kämpar jag för min originalitet
Lyssnar på band som ni aldrig hört talas om
Som får era munnar att snörpas ihop till små fula russin
Köper kläder som drar uppmärksamhet till personlighet
Kanske lite övertydligt
Exponerar min konstnärssjäl mot eran svartvita bakgrund
Sist vi sågs
Sa ni att det låg nåt sorgset över mig
En skugga över mina rosenkinder
Ville säga
Ibland är det som att ni står och tynger på mina tegelstensfötter
Jag faller igenom
Allas fingrar som ni ser emellan för att jag ska passas in
Jag är en nödvändighet på era fester
Har nån slags okänd funktion att fylla
Sen står jag alltid tyst
För att enda gången någon lyssnar är då när jag sjunger