Regndimman sänker sig över neonljuset i fjärran och kväver höghusens röda blinkande lysen. Dagen har varit trist och grå. Regnet kom och fortsatte obönhörligen hela dagen som var.

Jag har börjat försöka trassla upp minnen ur livet som varit. Jag var inte säker på hur jag skulle börja historien, men med tid och tanke har jag kommit till hur jag vill börja. Det tog år och rätt mediciner i rätt dos för att uppnå det.

Jag får tacka läkare, psykologer, sjuksköterskor, make, familj och vänner för att de står ut med mitt psykiska handikapp som spelar mig spratt.

Om jag bara får vara lite kapabel att göra något annat än att överleva, så kanske det blir någonting i slutänden.

Det är en ny dag imorgon och då ska jag till läkaren. Jag hoppas han blir lika nöjd som jag. Det finns dock en liten varningsklocka för att jag börjar glida in i maniskt tillstånd. Jag har spenderat hela dagen med att skriva och städa. Jag har inte varit på promenad i regnet, men enligt min smartklocka har jag ändå rört mig som om jag tränat.

Mata ashita ne ^_^