När den nya dagen grydde
hade jag inte somnat

legat vaken i nattens mörker
och längtat efter ljuset

när dagsljuset änligen kom
insåg jag

att det inte var det yttre ljuset
jag längtat efter

utan det inre
som slocknat

kunde inte leva så

sorgearbetet 
var en tung och svår tid

mörkret verkade ogenomträngligt
men ljuset återkom

först som en svag strimma
som blev starkare efterhand

livet blev åter värt att leva