För många röster här och där
Talar för mig om hur och var, när och vem
Som om de kände mig
Som om…


I.

Det här är all tid du aldrig kommer minnas


II.

Bland gamla burkar, parfymer, papper, kablar och tvinn lever jag mitt liv. Svart vaneberoende, fylligt men ändå kalt. Här. Här bor också rädslan för att skriva ut det jag verkligen tänker, den jag verkligen är. Eller?
Syns sådant i ordföljer? Syns min unika personlighet i putslustiga uppdateringar med en lagom distans och övervägda konsonanter.
Man vill ju tro…
Man vill ju tro…

Man vill ju att någon ska veta ändå. Vem man är. Gömt bakom kod.
Ni vet…


III.

Traskar med för mycket tankar i mössan. Tänker att solen rensar upp det hela när hon visar sig. Visar sig, skiner och ändrar allt på en magibiologiskt sett vi är för små för att kunna förstå. Som något andligt. Som gud.
Man vill ju tro…
Rädslan om att gå ner igen är här. Hoppet om solen är svagt, tvekan är stor, köttet svagt. Ni vet.
Vem styr denna klockan egentligen?
Varför händer det varje år med mig? Varför kan jag inte få andas klar luft 24-7. Saker svåra att förstå. Som något andligt. Som gud.


IV.

Det är för många röster ändå. Folk som vill att jag ska hit, dit, fram bak. Folk som vill mig illa.
Folk som är jag.

Börjar om.