Och jag har skrivit mörka texter förut

I.

Här är det inga maskiner, bara långsamt liv och syre
En omgivande kraft av något ogreppbart
Du vet
Jag har skrivit fula texter förut
Det är så osexigt med natur
Och så jävla vackert med ensamhet
Och omvänt
För jag är så ensam här
Mörka grenar och massiv
Rör sig i vinden och mot mig
Och jag är glad att ingen ser mig
För det här är inget jag vill dela
Med ens den varmaste famn
Rakt ifrån en film
Det blåser här och det kommer regn i mitt ansikte
Och jag ensam, men uppfylld
Den där kraften du vet
Kanske är det något vi ärver
Eller så är det bara svårt att tala om
Som det där mest privata
Som vi ser i ögonen
Och sväljer bort
Du vet
Jag har skrivit texter om skogen förut
Du har sett dom
Men aldrig förstått
Och vi lyssnade på Mahler tillsammans
Åttan, alltid åttan
Du vet
Jag har skrivit kärlek om olyckliga texter förut
Men det är slut på det
Och nu är jag hemma
Här finns inga maskiner eller betong
Uppslukad av någonting
Trottoarer eller framgång
Någonting grönt, mörkt
Slukar mig
Någonting vi inte pratar om
Något du såg i mitt öga
För vi visste väl att det här inte skulle funka

För det du kallar puls finns inte i mig

II.

Och jag tänkte skriva om staden idag
Till och med ha det i titeln
Den är ju vår plats
Men det är rätt svårt
Så mycket svårare
En annan kraft
En kraft av människor
Dynamisk och rörlig
Inget evigt alls
Utan en produkt av skrattsamhället
Och långsamhetens lov
Finns inte alls
Här är något du kallar för puls
Och kanske finns den hos dig
Något efter år och år
I kvartersdjungelboken

Men det du kallar puls
Det finns inte hos mig