Ett långsamt tempo

Jag ser hösten gå mot vinter
Som så många gånger förr
Det regnar ner löv
Jag tittar mot himlen
Och ser ett långsamt tempo

Jag väntar på att upplösas här
Ser ni inte?
Eller hör ni bara pulsen
Ifrån ett långsamt, långsamt hjärta
Och ler
Bortom
Bortom
Bortom

Jag hör på människor berätta historier
Med sorgsna leenden
på deras läppar
finns hela Sverige
Och jag väntar
Bortom.
Dem

Frank O'hara kallar ifrån ett moln
Långt bortom regnet
som slår mot mitt fönster
och han talar om ingenting speciellt
saker han hör på gatan och på promenader
Och allt det meningslösa
Men jag lyssnar
om och om och om
Allt allt det tomma vänds.
Vänds till något essentiellt och stort
kanske att jag blir mig själv igen
Eller att hela världen finns på mina läppar