Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
eller när som helst


nitonhundratjugo


20-talshattar, plymer och nätta lammskinshandskar. Sobra läppstift och mjuka skor som kliver runt på leriga vägar och blir aldeles förstörda. De är vackra men knappast praktiska.
Unga damer och herrar lika fåfänga och stiliga i unjefär fem minuter till.
Marknad på ett gärde, hästdragna vagnar med sufletter, burkar uppstälda att kasta boll emot och vinna en korg med exotisk frukt. Lösa hunar springer runt och skäller lyckligt.
Det är vår i luften men solen är blygsam. Att luta sig tillbaka i en solstol och stilla åtnjuta en perfekt martini, eller en småkaka till teet. Att låta barn spela bollspel och springa sig trötta, de gamla skvallra och förfasa sig över vart världen är på väg, medans du sjäv bara sluter ögonen, bara ett ögonblick låter nacken vila mot ryggstödet.
Ägg och sill och potatis och majonäs, allt är packat, ingenting glömt, servetter, tallrikar och bestick, muggar och glas för minst tre olika sorters dricka. Vin öl och sprit för dem som önskar, kaffe och tårta, ingentng saknas. Du kan helt enkelt andas ut och låta svärmor sköta stöket. Du har gjort ditt.
Känn hur solens mjuka stålar försiktigt letar sig fram genom molnen och ner i vecken i dina kläder, hur ditt ansträngda ansikte slappnar av vid den milda smekningen, hur lungorna fylls av syre vid varje andetag och hur solstolen du sitter i är precis så lyxig och ergonomisk som man kan önksa, låter varje del av kroppan slappna av. Allting är perfekt med den där stolen, armstödens placering, svankstödet och den böljande formen under dina knän. Sidobordet på precis lagom avstånd att ställa ifrån sig det urdrukna glaset, och glasets forna innehåll precis lagom starkt för att göra dina ögonlock tunga en liten stund. Du hör alla andra susa omkring dig, ivrigt inbegripna i att tända grillen, avgöra reglerna i kubb, duka middagsbordet, huta åt ungar som råkat i dispyt. Det är vad andra gör. Du behöver inte göra någonting, de andra tar hand om det, du kan slappna av för oväxligs skull.
Du tar tillfället i akt. Reser dig mjukt och smyger nerför stigen mot ån. Fåglar kvittrar i träden, gräsänder vaggar förnöjsamt i strandkanten och dina fötter hittar hemtamt längsmed dem mjuka stigen. Du stannar en stund och tittar på de glittrande vågorna, rycker i några torra grässtrån och smular sönder dem mellan fingrarna. Bara hundra meter bort befinner sig ett helt sällskap som snart ska kräva din uppmärksamhet, ditt deltagande i säckhoppning och ägglöpning, äpple i vattenhink och socker i mjöltallrik. Det kommer att kastas bollar och skjutas pilar, sattsas pengar på vinnare och förlorare, några kommer att skartta på andras bekostnad, andra kommer att gråta i skam. Men det är senare. Just nu är det bara du och de få solstrålarna på vattenytan.
Du försöker nypa av ännu ett grässtrå men det är segt och roten följer med upp ur backen.
-Jag visste väl att jag skulle hitta dig här.
Det är din förbannelse, din edsvurna som har ertappat dig och stört friden.
-Hej.
Han kyser dig mjukt på kinden och du smälter motståndslöst. Det är skönt att det suger så i magen, att huden känns så öppen, så mottaglig för beröring.
-Du är ju full.
Vad hade du förväntat dig? Att spendera en helg med hela storfamiljen och vänner utan att förädla upplevelsen?
Du tar honom i handen och leder honom tillbaka mot villan, tvärs över gräsmattan drar du honom, där svärmor och svåger tystnar där du drar förbi med din älskare i släptåg, ditt hjärta på ett fat. Du bryr dig inte. Du vet att de snackar, att de snackar oavsätt, så du låter dem.
Innanför köket ligger lilla salongen vänd från gårdsplanen. Där hejdar du plötsligt din framfart, slänger ner honom i soffan, sätter dig i hans knä och smälter. Det är snart gjort. Bara att lyffta lite på kjolarna och knäppa upp några knappar. Det blir kankse inte så nära och gymnastisk som man hade kunnat önska, men det duger för nu. Som att skruva av korken på en flaska med kolsyrad dryck, det lättar på trycket.
Skickar ut honom i trädgården till gamarna medans du själv går upp på ditt rum för att byta om. Dina mjuka mockaskor behöver bytas mot ett par kraftigare i läder efter promenaden vid ån.




Prosa (Kortnovell) av ko-fröken
Läst 198 gånger
Publicerad 2012-08-26 16:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

ko-fröken
ko-fröken