det är bilderna jag ser som tillintetgör mig
en vacker kvinna dold i huvudduk
utan rättighet till självklarhet
en ung man klädd i en midja av dynamit 
för att utplåna sig själv och andra
vackra esplanader som töms av fruktan för bödlar
barn vars ögon inte lyser av förhoppningar
utan istället fylls av tårar 
gestaltningar raserade av hat 
en tro om hopp och kärlek 
förintas av en blick över axeln
min värld beskrivs med desperation ... 
min värld frodas i hatets medgivande ...