Det var en enkel änkesäng
som fått spara in på måtten
för världen hade krympt
och blivit bråttom

En enkel änkesäng
åt en enkel bonnadräng
som inte längre
var så slängd i käften

En rastlös rest
från rastlös tid
då räfsan rev
och rapsen sken

Nu ligger han på tvärs
mot sängens mått
i lampans sken med vita ben
i själens oändliga mörker

Vid strandens väg mot tången
hörs lärkans drill och koltrastsången
konstrast till ångern
som måste komma ut och få ett slut

En enkel bonnadräng i smalnad säng
lämnar bädden det är morgon
Här finns det plats för initiativ
Här finns en start till framtidsliv