Ibland öppnar jag dörrarna
till minnenas rum

går in och ser mig omkring

de flesta är ljusa och varma
av livslust och livsglädje

skratten hänger
som glittrande prismor i taken

luften ät lätt att andas

går ut och låter dörrarna
stå öppna, på vid gavel

några är mörka och kalla
av sorger och motgångar

oförlösta tårar
hänger i takens spindelnät

kippar efter andan i den unkna luften

går ut och stänger några dörrar 
andra låter jag stå på glänt