”Du är min egna, älskade docka ”

Din docka...Docka…
Som har ett leende som alltid är på plats.
Som inte har någon sorg i ögonen, de är tomma men en då glädjefyllda.
Som inte sluter ögonen en sekund förrän huvudet är placerat på kudden.
Med väl borstat hår, som är fixat till någon fin frisyr som håller sej fin dagen ut.
Med fina kläder som sitter perfekt, inga skrynklor och ingen fläck.
Med den perfekta kroppen, inte för stor, inte för liten utan bara så som den borde vara.
Docka.. med all tålamod i världen

Din docka, din docka.
Som inte har några känslor.
En docka som alltid ler.
En docka utan drömmar, för vad skulle en docka drömma om (?) allting är ju redan så bra som det kan bli.
En docka som inte ber om nått, för vad skulle hon mer vilja ha? – Kärlek?
Som inte bryr sej om hon får ligga och vänta i lek lådan i flera veckor innan det är hennes tur att leka igen.

Din docka, din älskade docka.
Som skrattar och ler. Som är bra tillhands när ingenting känns bra.
Som du kan berätta dina innersta hemligheter för som inte berättar dem vidare.
Som sitter och väntar på dej, och vill att du ska komma hem.
En docka som kan tåla dina slag när du är arg.
Som tar i mot de hårda ord som väller ut ur din mun utan att ge tillbacks.

Din älskade docka.
Docka.

Din älskade docka som är som hon borde… (?)