Leendet på plats som skyddar den plågade själen.


Eko.
Jag saknar dej.




Eko.



Jag vill färdas långt bort.

Medan blodet stillar i flödet.

Låt mej se, det jag aldrig sett förut.

Jag vill släppa taget och flyga högt. Jag vill skrika ut den lättnad över att slippa det som vart.


Jag vill komma bort bort bort här ifrån, ifrån alla levande väsen och komma till dej.





Att ha känslan utav att inte orka mer gnagandes i bröstet var inte det jag siktade mot.

Jag siktade mot stjärnorna, men gjorde magplask.
Med tusen nålar som stack in i kroppen tills allt blev mörkt utav smärtan.


All skuld belastas på den som redan bär på så mycket.


Att allt skulle bli mörkt utan dej vid min sida viste jag, men inte att det skulle bli bäck svart.
Du lämnade mej, och du vet att jag är mörkrädd.




Med skakande ben som klapprar och ett hjärta ner smulat i miljoner bitar så ska jag klara av att ta mej här ifrån, ta mej till nästa steg.


Bror, jag ska komma till dej, på ett eller annat sätt.

Jag älskar dej.
JAG ÄLSKAR DEJ


Jag ska leta rätt på dej där upp bland molnen.

Och jag ska ta dej till mej och aldrig låta dej gå igen.
Jag ska klistra fast dina vingar runt mej och bara låta dej vara hos mej.
Jag ska aldrig låta dej förstöra dej så som du gjorde medan du levde här nere bland oss.




Jag ska flyga fritt, och jag ska hitta dej.





Jag ska hitta dej, och återigen få somna med din sång i mitt öra.
Få höra dej sjunga igen, precis så som du lovade.