Jag minns det så väl.
Bilderna passerar långsamt förbi
så fort jag sluter mina trötta ögon.
Bilder utav oss, så glada tillsammans.

Varför inte mer ?



Allt jag kan tänka på är just dej.
Och nu så har jag kommit fram till...absolut ingenting.

Men var det kanske mitt fel att det blev som det blev ?



Eftersom att jag la mej ner, när det var meningen att jag skulle stå på båda benen och bära oss båda.


Vi bar varandra. När du inte orkade så bar jag dej, när inte jag orkade så bar du mej. Men just då, när du försvan, när du behövde mej som mest, så behövde vi båda vila.




Kanske var det mitt fel att det blev som det blev.
Eftersom att jag låste in mej i mej själv, och jag utan vetenskap lät drogerna forsa in i din kropp. Om jag bara hade öppnat ögonen...


Hur många gånger skulle jag behöva skrika åt dej att du skulle sluta innan du skulle förstå ? - Du och dina droger slet på mitt liv med.



\"tack, för att du finns i mitt liv.\"
Det var jag som skulle tackat för att du fanns hos mej, så länge som du gjorde.
Men nu är allt försent, och mitt enda sätt att höra din röst igen är igenom ekot i mitt hjärta.



When you cried, I\'d wipe away all of your tears
When you\'d scream, I\'d fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years





Jag saknar dej så otroligt.
Jag saknar vetenskapen om att vad jag än gjorde så skulle du ställa upp för mej.
Jag saknar vetenskapen om att jag dög för dej, hur jag än såg ut, vad jag än hade på mej.





- låt mej tro att gudarna skulle se ner på mej -





Jag skulle offra så mycket bara för att få höra om du fortfarande kommer i håg mej (?)



Men vad skulle garantera att du ens kommer ihåg vår tid ?

Du och jag..
DU.. och jag !
DU ....och
jag.




\"klump\"
Det sa du att det var jag det..
Även din \"glädjemaskin\"





\"Utan sin glädjemaskin ingen glädje\" De orden kom ur just din mun, det borde betyda att din glädje är borta nu.

Inte var ditt liv speciellt glatt, det vet jag.
Men du var endå den som jag älskade så oerhört mycket mer än dom flesta andra.
Du var den som jag gav all min tid till.



Men allt jag gjorde var ju tydligen ett misstag,
som när jag sa åt dej att spy ut de hämska tabletter som du då svalt.
Jag förstörde ju bara...Det var ju att komma här i från som du ville.
Men allt jag ville var att få vara hos dej.













Det var du och jag.
Det var då och inte nu.







Men än lever ditt minne kvar.







Bror, varför togs du ifrån mitt liv ?

Jag behöver dej än.
Du var allt jag bad om.










Jag känner din glädje, jag känner din närvaro
när jag ensam vandrar under stjärnorna.











För ett utav dina löften höll du.



-Att du alltid skulle vaka över mej, för vist ligger du bekvämt upp på målnen med den förjävliga drogdimman över ögonen och vakar över mej-