Det tar tid att låta vingar växa ut, det tar lång tid att odla förtroende.





Förstör inte din skörd med ord som du senare kommer ångra att du rispade någon annans trumhinnor med.




Besvikelsen är stor,
du brände din del utav mej och blåste iväg askan med vinden och sen gick du din väg.






Den lilla del som finns kvar utav mej nu har fortfarande sina brännskador kvar.




Make a wish ?



Men jag känner din närvaro, när stjärnorna blänker som dina ögon.
När isen fryser utan värmen som du gav.
När trädens tålamod har tagit slut så att löven faller av utav utmatning.



För vist är det tröttsamt att stå här med öppna armar och vänta på att du ska komma tillbaka.











Mjölksyra i armarna.
Men vist kämpar man för din skull.









Den eviga frågan är bara när du kommer (?) - om-









Din sång ekar med vindens tomhet..




Drömmarna flyger högt över målnen med mej i sin hand..










Men..










...det var du som skulle hålla min hand livet ut..








Lever med din skugga.
Dina gamla ord som pulserar i blodet.
Din värme som nu kyler.










Du varnade mej för dina misstag
Men du fäster blicken imarken och gör som du alltid har gjort,
så ja, misstagen dom blir allt fler.










Ditt löfte.. kommer du ihåg det ?

Aldrig glöma, alltid älska.






-Jag älskar dej än ... Ljuger jag nu ?








Tänk på din mor, din bror.

Vart är din far?
Det undrar vi alla.



Du hatade han, för allt han gjort






Och nu gör du det samma.








Vår lägenhet,våra ord, vår kärlek, vår sorg, vårt hat.
Vem glömmer allt det som bettyde allt ?










Jag älskar dej
Jag saknar dej








Ditt svin.




Dina lögner som spred sej som gift igenom allt som rörde sej.

Varför, kan man fråga sej.
Men jag väljer att inte tänka på saken på det sättet.
För vist gör det ont.
Att förlora någon så viktig.



Jag sänder fortfarande mina ord till dej med vinden,
men hör inte längre dina svar.