Rakt fram, sen lite till vänster.




Har alltid gillat höger bäst medans min kropp strävar åt vänster.




Jag vandrar runt i mitt egna universum.
Allt är mörkt, vet inte om jag har öppet ögonen eller om jag blundar.

Allt i en oendlig evighet.



Fågelkvitter ekar från en avlägsen plats...



Jag vandrar på något som inte finns, Jag ser det mörker som inte borde existera - Här är det jag som lever, borde inte jag få bestämma hur det ska se ut ?
Jag vill ha vintermys och vinterkyssar under den värme som stjärntäcket ger oss.




Men vem slarvade bort delarna utav mitt trasiga hjärta ?
... Vem kidnappade stjärnorna och lämnade månen som ett ensamt ljus på himlen.



För vist känner månen sej maktlös när solen har lämnat oss om natten och alla stjärnor är borta på en jakt efter en bättre plats.


Och vem har sagt att vi lever i nuet?.
Det kanske är vi som lever nu som levde Då, bara det att våra själar inte vågar lämna våra skal ensamma här.



Vem vet vem som skulle vara kapabel till våldtäckt ?