Låt mej gråta
efter saknaden.
Låt mej smaka
på de salta tårar
som letar sej vägen ner
till min mun som ler
vid tanken
på våra glada minnen.

Låt mej spy vid synen
utav de gamla sår.
Låt mej krama dej i sinnet,
Krama dej så som förr.
Då det var du och jag,
och våra vita minnen.

Låt mej ha min hand i din, känna
dina kalla fingrar
vidröra mina så som du
alltid gjorde förr.
Låt mej visa dej mina
tankar som ekar i mitt
huvud, låt mej visa
hur dom avtecknar sej i himlen.
Låt oss diskutera de
meningslösa saker.

Precis som förr. Du och jag, och våra vita minnen.

Låt minnena utav tiden
som vi förlorat tunnas ut.
Låt oss springa loppet
tillsammans igen.
Allt utan en prispall.

Låt mej visa dej hur allting
är utan dej.
Låt mej ta dej till havet och
berätta en hemsk saga.
Om den flicka som förlorat
den bästa.
Låt mej visa dej tidens
förfärliga bivärkningar.

Vi skrattade åt
folk som var… precis
så som vi är nu.
Vi skrattade åt livet
och allt vi inte förstod.
Vi skrattade åt
meningslösheten och dess like.

Det var du och jag, och våra vita minnen.