I morgontimma arla
Hon sällsam stiga opp
Med håret åt alla kanter
Och uti handen en kaffekopp.

När hon lämnar rummet
Jag obevekligt ler
Gosar ner mig i mitt täcke
Och undrar vad som sker.


Några ljud uti från köket
Sätter myller i min kropp
En väsande, upprymd svordom
Efter en fallande kaffekopp.

Min blick den sveper rummet
Och örat lyss till steg
Och när hon stiger in
Den talande tystnaden teg.

\"Fyfan vad du är vacker\"
Undslapp min läpp för lätt
Ett mystiskt litet fnitter
Bevis för att jag träffat rätt.

\"Nu får du hugga in\"
Blev hennes viskande svar
Hon satte sig på sängen
och tillslut fanns inget kvar.

Men uti våra händer
Där vilade två koppar
Och i den där sängen
Där vilade två kroppar.

\"vi skiter i den här dagen.
Lägg dig här bredvid\"
Hon lade sig tätt intill
Vi tappade rum och tid.

Det finns då inget slut
Det kommer aldrig räcka.
För båd där och då och nu
Var du allt för mig Rebecca