Det var tomt
på tunnelbanan
till Ropsten idag
och det nersittna
rutiga manchestersätet
mittemot
fick mig att längta
till Skärgården

eller efter måsar
om man ska vara precis
som man bör
i Storstadsdjungeln

Jag saknar deras skri
över kobbar och skär
klingande mot
\"förtöj ej\"-skyltar
och mot trumhinnor.

Vackra skränröster
på omvänt sätt
Deras fulhet
gör dem lockande
som råets
urkarvade rygg
lockar män in i skogens djup

Fula skönhetsnäbbar
sjung för mig
en orkester
av närheten
och friheten
av öppet hav

Kan inte tunnelbanans gnissel
vara vågstön
Metallväggarna
båtens sidor
och gången
jag färdas i
vatten
sprittande runt fören