Genom ljuset och diset stundade evigheten

Är kartan redan ritad?
Vart ska jag nu gå?

Jag var tvungen att hitta dig
men jag visste inte åt vilket håll
som stigen gick åt rätt riktning

Kanske var du hundratals drömmar bort
kanske bara ett andetag
kanske både och

Jag såg dig i mina tankar
hörde din röst i bäckens porlande
och vi såg ju samma stjärnor om natten

samtidigt som den brusande elden förtärde
våra minnen av varandra
och blev till askflagor i höstmorgonen
som grydde klar och kristallisk
mot ögonen och öronen
ett sönderslaget glas i ett minne

Jag hade aldrig träffat någon som du
Du, med dina ögon som stjärnbanér i kvällsskymningen
fick mig att förstå

livet ska inte levas

det ska delas

Och jag förstod plötsligt det enorma i himlen

Långt borta där himlen och havet möts
där existens inte är hjärtats slag i ett varmt bröst
ska jag hitta dig igen

Jorden är så tom utan dig