Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tegelmönstrad spindelväv

Jag har blivit inmurad och glömd i en tegelvägg.
Sådär nonchalant för att du sa att du ville leka med mig.

Du sa att jag skulle räkna till hundra och att du skulle släppa ut mig sen.
Nu har jag gjort det,och du har inte kommit.
Vad blev fel?

Räknar om
och räknar om.
Tiden står stilla.

Spindelväven bärjar bli tät i mitt ansikte.
Snart ser jag inte mer,

Jag har blivit som en egen planet.En planet utan sin sol.
Jag vill fortfarande hoppas på att du ska komma när jag räknat rätt.
Planeten vill ha en bana runt sin sol igen.




Fri vers av SilentScreams
Läst 307 gånger
Publicerad 2008-08-29 12:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

SilentScreams
SilentScreams