Mitt liv är så ensligt
fullt av självhat och tårar
Men jag gråter aldrig
åtminstone inte när andra hör

Enda kärkeken är rakbladet
eggen som smeker min hud
och får blodet att strömma fritt

Om jag vaknar upp någon gång hittar jag ofta
mig själv i ett madrasserat rum
Ett rum med galler för fömstren
och en dörr som alltid är låst

Fantasin är det enda som håller mig sällskap
Men även den lämmnar mig
när mörkret smyger sig nära

Hoppet är att få tillbaka min syn
och smaken på livet