Vandrare brukade sjunga
Om klippan som en gång stod här

Där kunde vandrarna vila
Lämna den tunga last dem bär

Stadigt stod jag på jorden
Mina grottor skyddar från regnet så tätt

Bestig mig och se ut
Från mina axlar kan du hitta rätt

Med åren kom sprickor
Och Mina sprickor blir till ras

Använd de stenar som bildat sig
Bygg på grunden som finns kvar

Min klippa står inte kvar längre
Men vandrarna går inte vilse, nej

För nu sjunger alla vandrare
Om alla vackra saker ni byggt av mig