Alla vet vi nog att det inte är vikten som är viktigast.
Men ofta missar vi vikten av det som ibland ter sig oviktigt.
När en hand tar en annan hand kan vi ana att det kanske är nu det händer.
Men visst är det långtifrån endast när ett hjärta hjärtar ett annat hjärta som det känns extra hjärtligt?
Även ett leende, några enkla ord, eller en blick och en dörr som hålls öppen kan öppna många dörrar och hjärtan.

Det är sådant som är livets musik, det är sådant som gör att en låt låter som en låt och inte bara som ett slumpmässigt mässande.
Det är sådant som kan få himlar att öppna sig, och som kan få oss att se något himmelskt i även vardaglig öppenhet.
Det är som sådant som kan göra verkligheten overkligt verklighetsförankrad.
Om vi kan förankra oss i varandras ankare kanske vi kan klara oss utan livbojar.
Tillsammans hittar vi flytet som får livet att flyta på och som håller oss flytande.