Mycket i livet handlar om makt. Men tänk om någon detta sagt:
Vi människor behöver varandra, trots att det är vi som är vi och de som är de andra.
Det är mänskligt att sätta sig själv och de sina först, men kärleken är väl ändå störst?
Jag ska i första hand skydda mitt barn och min fru, så tänker nog också du.
För en make och en maka är en vän för livet, vårt beskydd borde därför vara givet.
Ett barn är också något oss givet, en gåva, vars eviga kärlek vi måste lova.

Men tänk vad vi har att vinna på vissa utbyten, som att se efter varandras små knyten.
En längtan och insikt, om att följande är av största vikt: Att vi isolerade är som öar, där kylan viner och det ofta snöar, men tillsammans kan vi se till att det oftare töar.
Och delade glädjestunder är mer värda, det vet både en imbecill och de lärda.
Kanske är även stunder när vi delar smärtan också bra för våra hjärtan?
Så låt oss vara rädda om varandra, när vi på denna jord tillsammans fortsätter vandra.