Som vi som kollektiv sår, så får vi individer skörda.
De vi inte tar hand om blir därför lätt en börda.
Jo, det finns något som heter individuellt ansvar.
Men det är ibland inte mycket till svar.

Människor blir mänskliga när vi ingår i en sund gemenskap.
Annars fastnar vi i gemena fiendskap.
Det borde faktiskt inte vara så svårt att förstå.
Jag längtar efter den dagen gemene man inser att det är så.

Tillsammans kan vi planera och plantera en bättre skörd.
För även om vi inte kan styra alltings nederbörd.
Kanske ändå en dag ändå detta mål har uppnåtts.
Och den dag vi förstår att tro, hopp och kärlek är alltings sanna mått - då har åtminstone ett nytt frö såtts.