Det är inte ännu en armborst, andra fysiska vapen, eller fler reguljära arméer världen behöver.
Arma dem som inte förstår det.
Det är när vi sträcker ut - och tar andras - händer som det verkligen händer.
Det är då det vänder.

Och varför bara sträcka ut en hand?
Sträck ut båda.
Sträck ut hela armen, för den delen.
Och glöm inte den viktigaste delen, hjärtat.

Låt kärleken strömma ut från hjärtat - och gärna också från hjärnan.
Låt dina armar bilda en enda lång kärleksarm som kan nå så många som möjligt.
Hjärta och hjärna, samhällskroppar och individer, du och jag.
Tillsammans bygger vi en bättre värld.

Våra händer, armar, hjärtan och hjärnor utgör stommen i kärleksarmén.
Och så länge den stommen bär kan den bära oss hur långt som helst.
Det är den som är pulsen i Existenspusslet.
Så länge den pulsen slår finns det hopp, och det är hoppet som är motorn.