I en grönskande glänta bodde en Sork
Han var gammal och hade inte mycket ork
Men sorken var förmögen och pensionär
Kunde göra allt han ville som höll honom kär
Han kallades för Sorkfarbrorn och var omtyckt som få
Sorken haltade lätt och hade käpp när han skulle gå
Han var alltid proper med plommonstop
kavaj,väst och fluga
Njöt Sorkjazz eller spelade munspel i sin lilla stuga

I skogen låg ett cafe i en syrenberså
Dit kom ofta djuren stora som små
Sorkfarbrorn kom dagligen och hade en rutin
Att beställa en kaffe och ibland en mazarin
Där fanns en sorkfröken som var så söt
Som mumsig mandel i tomtegröt
Sorkfröken var en ungtös och hette Beatrice
Hon jobbade flitigt i cafeet som servitris

Beatrice hade alltid på cafeet full rulle
Med att servera gästerna dryck,skorpor eller bulle
Det gjorde dock Sorkfarbron ingenting
Han läste Sorknytt skogens dagstidning
Och log mot Beatrice som var hans favorit
Medans han njöt av kaffet med mandelskorpa och sockerbit
Beatrice var en ungdom så ingen romans kunde spira
Men en fin vänskap kunde de alltid fira

En dag såg Beatrice att Sorkfarbrorn inte var sitt muntra jag
Han verkade butter, orkeslös och svag
Sorkfarbrorn som annars var noggrann hade på kragen kaffespill
Beatrice frågade,om hur det egentligen stod till?
Sorkfarbrorn sa,att det nog bara är höstsnuva
Han skulle gå hem och värma sig med te,filt och luva.
Beatrice gav honom en burk honung att söta sitt te
Sorkfarbrorn sken upp och började att le
På sitt speciella och charmiga vis
Som han alltid gjorde mot fina Beatrice

Nästa dag dök Sorkfarbrorn inte upp som han brukade göra
Beatrice blev orolig och fast hon inte ville störa
Bestämde hon sig för att ändå gå dit
Och tog med sig kaffe,skorpor och socker på bit
Beatrice skyndade sig på den slingriga skogsvägen
Hon mötte många hon kände bland annat Hägern
Han stod i vassen vid sjön och hälsade glatt
Plötsligt såg Beatrice bondens luriga katt
Vettskrämd gömde hon sig hos Hägern i vassen
Katten blev tvungen till middag att fiska med tassen

Sedan dök Sir Hedgehog upp, en introvert igelkott
Katten fräste och stack sedan som ett skott
Sir Hedgehog hade ofta taggarna utåt och verkade sur
Egentligen ville han ha en vän men visste inte hur
Beatrice tröstade honom och berättade om Bersåns cafe
Han tackade för tipset och började att le

Till slut var Beatrice framme äntligen
På den ensliga igenväxta stigen
Där Sorkfarbrorns lilla stuga låg i en grönskande glänta
Beatrice var så orolig att hon inte längre kunde vänta
Hon knackade på dörren med sin lilla tass som hand
Plötsligt kom ut ur buskarna en flaxande and
Han hette Anders och tjattrade nervöst och vankade
Sa till Beatrice, det spelar ingen roll hur mycket hon än bankade
Han hade redan försökt att Sorkfarbrorn nå
Ända från att himmelen var svart tills den blev blå
Vart hade Sorkfarbrorn tagit vägen månntro
Även hans bitska granne Rickard Råtta kände oro

Skylten med,"Här bor Sorkfarbrorn", ramlade ner
Nu samlades i den lilla skogsgläntan allt fler
Som hört oväsen där det annars var lugna gatan
Sara, den snälla, gamla skatan
med silvergrått i sin fjäderdräkt
Hade av bankandet också blivit väckt
Likaså blyga bofinken Bosse, tittade fram
som bodde högt uppe i en granstam
Bosse kvittrade ,vad händer här?
Sorken plockar väl nötter eller bär!

I Sorkfarbrorns små gluggar till fönster var det fördraget som att han sov
Alla hoppades att ormen bara inte fått sig ett skrov..
Nu måste alla lugna sig och ta allt från början
De bad den pålitlige piloten Örnen Örjan
att flyga till konstapel Konrad korp
Som bodde med trollgumman Tova i Trollbyns övergivna torp
Örnen flög mot trollskogen och var en mäktig syn
Snart skulle han vara framme i Trollbyn
Men Örnen krockade med en närsynt mås
såg stjärnor så han trodde han skulle förgås
Det var dock för den stora Örnen ingen fara
Han var heller inte långsint och lät måsen vara
Plikten kallade och han fokuserade på sitt uppdrag
Örjan skrek över trollbyn redan samma dag
Korpen och trollgumman kodade hans information
Vår vän är försvunnen hjälp oss att hitta Sorkfarbrorn

När Korpen och Trollgumman kom fram satt många oroliga utanför
Och sjöng hoppfulla ramsor tillsammans i kör
Tova i sin trollbok efter en formel kolla
Konstapeln var ju klok som en korp och behövde inte trolla
Han sedan med näbben låset finurligt dyrka
Med klokhet behövs varken trolldom eller styrka
I mörkret brann det sista på ett stearinljus
Som ledde Korpen fram till vår favoritmus
Sorkfarbrorn i sin lilla trälåda med filt och luva stilla låg
Och den kloka Konstapeln snabbt insåg
Världens bästa sork någonsin
hade av ålderdom till slut somnat in

Sorkfarbrorn var så saknad av alla i skogen
Man förstod han varit till åren och tiden var mogen
Med vackra ängsblommor och sorgeband
önskade alla Sorkfarbrorn frid i de evigas land
Beatrice tittade med tårar mot stigen till Sorkfarbrorns glänta
Kände tröst i sitt lilla sorkhjärta att han nog på henne skulle vänta