Herr Ståhl-Hierta en mycket fin herre
Med hans värdegrund var det dock värre
Hans yrke att de fattiga terrorisera
Trots svåra nödår ville han bara ha mera

När man ej kunde betala sin räkning
Blev det genast en brutal utmätning
På de få ägodelar och grödor som fanns
Med denna herre fanns inget hjärta eller sans

Ju mer illa omtyckt han blev
Herr Ståhl-Hierta fler fordringar skrev
Han kände girigt ondskan och maktens rus
När han i lagens namn plundrade de fattigas hus

De fattiga skrek, led och visste inget råd
Han inte ens såg barnens hungriga nåd
De beslöt sig för till kloka gumman Tova skulle
Som bodde i mörka skogen på en kulle
Skrämmande men rättvis som få
Då blev det alltid gott ändå

Hon var dock rena rama skräcken
Ryktades om att hon hade troll i släkten
Hon rådde att gillra en genialiskt grym fälla
Som redan nästa fullmåne skulle börja gälla

Ett rykte om en gömd karta och skatt tog fart
Allt för att lura herr Ståhl-Hierta såklart
Han girigt tog kartan i lagens namn
Den listiga fällan var snart förd i hamn
Ivrigt grävde Herr Ståhl-Hierta på sina bara ben
Medans månen flinande över honom sken

Plötsligt hördes märkliga steg tunga
En fruktansvärd smärta och hans värld började att gunga
Må herr Ståhl-Hierta ändå vila i frid
Trollen i natt tillagar åt alla en festmåltid!