Långt bort i fjärran land
En dimension bortom tidens rand
I sagans förtrollade värld
Bland troll, drakar och riddare med svärd
En trollmor klämde ut sitt brinnande klot
En tös med tovigt hår, svart som sot
Trollmor blev galen och helt utan sans
Ve o fasa! Tösen har ju ingen svans!

I nattens sena timmar ett trolltyg
lämnat en korg på en trapp i smyg
Trollet valde det ståtliga stenslottet i byn
Där borde tösen få annat än bara gryn
Även hans svarta trollhjärta kände sorg
När han sista gången titta mot byns borg

Solen gick nästa dag strålande upp
med en stolt och skränig tupp
Trollet för länge sedan försvunnen
Korgen på trappan var nu funnen
Visst såg hon annorlunda ut
Och hennes humör var som krut
Naglarna som klor och dragen grova
På grund av toviga håret döptes hon till Tova
Alla ville henne dock det bästa
Och hon var snäll för det mesta

Med tiden blev Tova fager och grann
Hennes vilda ögon många pojkhjärtan vann
Enda dock som fångade Tovas uppmärksamhet
Som var hennes mani och hemlighet
Den mörka, djupa skogen som alla för varnat
Tova många gånger drömt om och spanat
Varför sådan dragning och begär?
Vad väntade henne där?
Den mystiska djupa skogen utan slut
Kändes som hon vart där förut

En natt fick Tova nog
Rymde till denna förbjudna skog
Hon tänkte, bara för en stund
Kan inte annars få en blund
Äntligen hon vid skogen stod
Nu var hon redo och vid mod
Klev in i den trollska skogens makt
Häpen över dess atmosfär och prakt
Från och med nu kunde inget skrämma
Tova kände sig som hemma
Så många lustiga djur
Och en och annan tomte på lur
De stora mäktiga bergen
Tova rös ända in i märgen

Hon försökte komma till sans
Insåg att denna figur hade svans
Var han ett styggt, sällsynt troll?
Hon endast hört byn sjunga i moll
Efter samlat sig och greppat sitt mod
Tova sanningen om sig själv förstod
Hon såg en tår i hans öga
De kramades innerligt bland bergen höga
Med vittnen av stjärnorna och nattens djur
Gick denna tragiska saga från moll till