du har konstiga frisyrer och dyra märkeskläder
du leker med killar lite som du vill
du mobbar mig för att jag har nitar och läder
men det är fan inte jag som försöker göra mig till

du tror du är bättre än alla andra
men du är bara en fet egoist
vi snälla människor månar om varrandra
och på våran lista ligger du sist

du tror att du är bäst
och du får dom ovetande stackarna att tro
att du är den som betyder mest
fast du egentligen inte ens kan mätas med en ko

du tittar konstigt på mig
och viskar bakom min rygg
du tror att jag är rädd för dig
men här är det du som inte är trygg

du tror du är cool när du klankar ner på mig
och jag har lust och bara ge dig en smäll
men då skulle dom andra tycka mer om dig
och jag skulle få en jävla massa skäll

du spacklar dig så du inte ser äkta ut
som nån jävla docka i porslin
men det spelar ju ingen roll tillslut
även om du tycker att du är fin

du kan uppenbarligen inte älska
och jag undrar om du äns har ett hjärta
för allt du lämnar kvar till alla andra
är evig sorg och smärta

du finner tydligen lycka i att hata
och du tycker att du är smartast i världen
men jag tror nog att jag är den smarta
som bryr mig om dom jag möter på färden

du tänker på dig själv
jag tänker på mina vänner
men just nu är det bara en djup älv
av din mobbning som jag känner