det är en flicka i min spegel
jag undrar vem hon är
ibland kommer hon jättenära
ibland är hon inte där

hon ser in i mina ögon
och hennes tårar börjar rinna
hon hatar allt med mig
önskar jag kunde försvinna

hon verkar lugn och stilla
när någon annan är nära
men egentligen mår hon alltid illa
av tyngden hon får bära

det är inte så konstigt att hon hatar mig
det är jag som lastar hennes famn
hon säger att hon är okej
men hon vet ju inte ens sitt eget namn

hon anstränger sig för att vara vacker
men hon liknar blott sin smärta
hon tror hon tillslut ska få frid
trots sitt krossade hjärta

hon är bra på att dölja sig
bakom väggar utav hopp
men hon kan inte lura mig
för jag bor i hennes kropp

ja, flickan i min spegel
som påstår att hon mår okej
är egentligen ingen annan
än en speglbild av mig