Han har blivit en viktighet för henne och de är en vacker syn att skåda vart de än sätter sina fötter. Lyckan är så nära dem. De lär känna varandra mer och mer och tiden passar på att sträcka ut sig och möta dem med ljumma kvällar. De talar ofta lågmält och med stor närvaro till varandra men ibland bubblar hennes livsglädje över och han inser hur mycket han älskar just det draget hos henne. Han tänker att hon är som den vind han alltid saknat. Det händer att han blir orolig när hon tystnar och tittar långt förbi honom, då är hon svår att tolka men så ler hon sådär som han älskar. Det börjar närma sig skymning och sommaren har redan många dagar i ryggsäcken. Havet krusar sig och vinden tar i. På avstånd hörs årtagen från en båt på väg in mot sin hamn. De ska snart röra på sig, snart, men inte ännu.